Arkiv för kategori ‘Kärnkraft’

Vatten och eld

söndag, 8 augusti, 2010

Jag tog en prisvärd extrafrulle på Condeco idag, 45 spänn för ekologisk macka och dito kaffe, det är bra. En bunt GP låg där också och väntade, så jag plockade till mig en och vecklade ut på bordet. Ett läsvärt reportage om grabbar som kämpar för att hitta en vettigare väg än kriminalitet och droger, en okej krönika av Britt-Marie Mattsson om Wyclef Jean’s presidentdrömmar, en rätt rejäl artikel om katastrofen i Pakistan med hjärteknipande bild på ett ensamt barn i vattenmassorna. En lista hade de fått ihop också, på de tio värsta översvämningarna i någorlunda modern tid. Den första var daterad till slutet av 1800-talet. Sju av dem har inträffat sedan 1988. Farhågor besannas alltså – de sker allt tätare.

Sen kan man ju fundera lite över nyhetsvärderingen. Det brinner som bekant i Ryssland. Möjligen är dessa bränder uttjatade i GP,  har inte läst tidningen de senaste dagarna, men idag hade de i alla fall inte fått mer än en notis. Trots att de närmar sig Moskva, bränderna, och, framförallt, att de hotar kärnanläggningar. Och ökar risken att radioaktivitet från Tjernobyl sprids igen. Jo, den finns kvar, se. Olyckan hände 1986, 24 år sedan. Det är ingen tid alls. 100 000 år är ju de tidsrymder som det handlar om när det gäller halveringstider för somliga av ämnena.

En svensk energiprofessor(minns inte namnet) talade om sitt ämne  i radio i veckan. Han gillade inte vindkraft, tyckte det var onödigt, vi har redan ren energiproduktion i Sverige, sa han. Vatten och kärnkraft menade han då. Och jag suckade tungt. Jag suckar rätt ofta tungt. Vad ska man säga? Hur kan kärnkraft beskrivas som ren? Uranbrytningen är inte ren. Inte avfallstransporter, lagring, förvaring. Inte incidenter och utsläpp. Möjlighet att tillverka kärnvapen. Radioaktivt material kommer på avvägar, handlas med, smugglas. Nej, den är inte fossil, men ren? Ofarlig?

Det brinner i Ryssland, det är rekordvarmt. Ytterligare ett tidens tecken. Och ett hot till, mot kärnanläggningarna, mot oss, mot jordar och luft. Katastrofalt, och borde vara värt mer än en notis i en av landets största tidningar.

Jag har just hämtat en affisch på det som numera är mitt postkontor – en spelbutik på Linnégatan. En likadan som jag såg i köket på underbara Totleigh Barton i England för ett år sedan när jag var på låtskrivarkurs. ”Keep calm and carry on” står det på den. När jag kollade på nätet visade det sig att det finns en hemsida som heter så, de säljer allt möjligt med den devisen på. Den myntades i England i början på andra världskriget. Vår motsvarighet var ”En svensk tiger”. Jag gillar det engelska bättre, och lever gärna efter det. Den skall upp på väggen nu.

Att ”keep calm” är inte lätt när världen ser ut som den gör. Att ”carry on” är vi skyldiga den.

Postat i Kärnkraft, klimat | Inga kommentarer »

Surt

lördag, 6 februari, 2010

Läste just kloka Lottas Koldioxidexperimentblogg, om M-mannen Per Schlingmans ord – läs själva. 3 febr. Håller med henne.
För idag när jag halkade iväg till sopsorteringen på Molinsgatan med mina kartong- och plastkassar kändes det så…tja, patetiskt, faktiskt. Hade lyssnat på Klotet på webbradion, om uranbrytningen som kanske är på gång i Sverige. Provborrningar pågår för fullt i Jämtland, av ett australiskt och ett kanadensiskt bolag, och även om uranhalten inte är nåt att skryta med så finns det andra metaller att hiva upp också, vilket kan göra alltihop lönsamt. Säger de. Och lägger miljoner på att borra. Visserligen finns den kommunala vetorätten mot själva brytningen kvar, men hur länge, undrar man. Allt har en prislapp.
Det är klart att skall vi nu satsa på kärnkraften igen, så är det väl inte mer än rätt att vi förstör våra egna marker, varför sabba för ryssar och andra? Dagbrott med uranbrytning lär inte betyda några framsteg för samerna eller locka några turister till fjällvärlden – läs mer här http://www.greenpeace.org/sweden/kampanjer/karnkraft/uran, men varför bry sig om det? Det kanske ger jobb ett tag, innan man drar vidare till nästa ställe och lämnar ett wasteland efter sig.
Ja, där gick jag alltså, plikttrogen, med mina kassar. För att dra mitt strå till stacken, som så många andra. Som också åker kollektivt, cyklar, tänker över flygandet, håller 20 grader i bostaden, duschar snabbt, handlar grönsaker efter säsong, köper ekologiskt och allt detta. Hur viktigt som helst.
Samtidigt, i samma land, i samma tid, med alla kunskaper om farorna, med avstängda reaktorer pga säkerhetsproblem och avfallet fortfarande badande i bassänger, pågår planer på mer kärnkraft, mer fantastiska summor pengar på denna old school-energi. Det är bedrövligt. Vi behöver inte mer av den sorten. Det finns annat nu och ju mindre stålar som läggs på kärnkraften, desto mer frigörs till det som leder framåt. Men det kanske inte är lika lönsamt för somliga?

Postat i Kärnkraft, uranbrytning | Inga kommentarer »

Nej tack

fredag, 13 november, 2009

”Säg nåt roooligt!” tjatade jag mest varje kväll när mamma kikade in i mitt rum och sa godnatt. Jag var i tioårsåldern och det jag ville var att hon äntligen skulle säga att jag skulle få en häst. Fast jag förstås var 110-procentigt övertygad om att det aldrig skulle ske. Hon kunde ju i alla fall säga att jag skulle få en saltsten, tyckte jag (önskade mig det i julklapp, av nån anledning, kanske som en start på hästägarlivet – jag fick ett syskrin..). Eller nåt om ridläger eller att nånting spännande var på gång.
Stackars Sonia. Hon suckade och fräste ibland att hon minsann inte kunde hitta på roliga saker varenda kväll, det fick jag förstå. Jo, jag förstår. Nu.

Men jag känner i dessa novembergrå tider att jag vill hojta ut i universum – säg nåt roooligt!
Hör just Lars G Josefsson på radio, intervjuad av den suveräna Camilla Qvartoft. Han kanske önskar samma sak, det lär bara vara timmar kvar tills hans goa pensionsavtal träder i kraft. Kanske är roooligt, när han väl fått kommit i lä från snålblåsten.

Vattenfall, svenska folkets bolag, är det han styr, Lars G. Jag skäms för att vara delägare. Ett bolag som säger sig vara klimat- och miljöengagerat men mest ägnar sig åt att köpa och driva kolkraftverk och kärnkraftverk, det vill inte jag vara med i. Som maktfullkomligt drar upp planer, enligt hyfsat trovärdiga uppgifter, att sälja ut nätet för att få stålars till brittisk kärnkraft. Nej tack.

Anställda på Westinghouse har visst förhöjda strålningsvärden från uranhanteringen där, säger man också på nyheterna, förresten. Men ingen fara, säger VD:n.

Kärnkraft är inte ren och säker, tryggt inkapslad i vita byggnader vid havet. Kärnkraft bygger på permanent skövling av marker och på kontaminerat grundvatten runt om i världen, för att få fram uran. Och pass på, det kan börja brytas här i Sverige också, vad sägs om en urangruva här i Västergötland? Eller i Skåne, kanske?
Under drift finns alltid risken för olyckor och attentat, och de olyckorna.. de kan bli som Tjernobyl. Och värre. Att säkerhetssystemen inte är fullkomliga har ju visat sig. Det sitter människor bakom reglagen, dessutom, även här i trygg-Sverige.

Och sen då, avfallet? Inte löst. Tonvis högaktivt och lågaktivt skrot ligger och väntar i livsfarliga lager. Mycket har vräkts ut i havet – jo, för man får vräka ut sån skit i havet från land! Inte från fartyg, men från land får man! Så upparbetningsanläggningarna i Sellafield i England och La Hague i Frankrike, de har ett slags fiffiga pipelines ut i havet där radioaktivt avfall svischas ut. Jo, det är sant!
Forskarna träter om hur länge kopparkapslar håller och tidsrymderna de måste hålla är bortom allt vi nånsin behövt räkna ut. 100 000 år.
Kärnkraften är en fruktansvärt dyr återvändsgränd, som sätter alltför mycket på spel. Det finns enklare sätt att få fram el och om alla pengar som lagts på det här experimentet genom åren istället använts till förnybar el- och värmeproduktion så hade det hela varit löst, det är jag övertygad om.

Så där ja. Det var inte meningen att det skulle handla om det här. Men det är ju fredagen den 13e. Och det är inte alltid lätt att säga nåt rooligt.

Postat i Kärnkraft | 2 kommentarer »