Nu sjunger John Lennon War is over lika vackert som varje år och om jag svär och bankar lite på höger högtalare så funkar den också. Det är glapp. Bak, i det fåniga lilla hålet där man skall pillra in den fåniga lilla kabeln är det glapp. Det må vara veckans i-landsproblem, men varför kan man inte bara plugga in högtalarsladdar i stereomaskiner? Varför ska man behöva stå och snurra metalltrådar, peta och peta och de böjer sig och fransar upp sig och sen när det verkar som den är på plats och man tjoffar fast den med plastmanicken, så är det likförbannat ingen kontakt?
Skit samma, just nu funkar båda högtalarna, skymningen faller, kaffet är varmt, ljus brinner, det är fredag, Triad tomtomtom-ar och om en stund skall jag på after work med mina goda vänner. Inte så dumt. I min lilla värld.
Trettio mil bort sitter världens ledare och försöker få till ett avtal. Reinfeldt intervjuades i radio i morse och sa att den skrivning de skissat på inatt handlar om att hålla tvågradersmålet. Jaha. Wow, liksom. Var det inte intentionen från start? Han bannade också en del stater och tyckte det var för mycket prat kring fattigdom och sånt. Jaha. Sitsen vi är i har väl ett visst samband med obalansen mellan den rika och fattiga delen av världen? Först snodde de som koloniserade kontinenterna alla resurser de kunde komma åt, inklusive människor – utnyttjade, förslavade, sålde, tog makten, drog raka streck på Afrikakartan och delade upp mellan sig. Sedan användes allt detta för att bygga upp våra nationer, vi som kallar oss utvecklade. Resultat: vi hamnade i den djupt orättvisa situationen att vi gör bruk av 80 procent av jordens resurser, vi som utgör 20 procent av befolkningen. Och har lyckats elda upp så otroligt mycket olja och kol och skog att klimatet ändras. Så är läget.
Nu tycker vi som är utvecklade att de som inte är så utvecklade bråkar. Well. Vad hade vi väntat oss?
En ursäkt, av typ den som aboriginerna av Australiens regering, kanske kunde varit en hyfsad ingång i förhandlingarna.
Och att vi verkligen, på djupaste allvar, tar tag i VÅRA utsläpp, vi har mycket att ta igen. Och att vi erbjuder all hjälp vi kan uppbringa för att de som vill utvecklas skall få göra det utan vår smutsiga omväg om kol och kärnkraft. Och att vi slutar prata om tillväxt, börjar prata om utveckling här också. Vi har varit förblindade av att ”tillväxa”, materiellt. Vi behöver utvecklas.
Happy Christmas your arse, I pray God it’s our last, sjunger Pogues nu. Hårda bud i den låten.
Förhoppningsvis blir det inte så, förhoppningsvis får vi många jular, vackra, kärleksfulla jular och hanukkor och Eid-fester tillsammans. Vi som delar tid och liv här, och de som skall komma efter oss.