Arkiv för kategori ‘minnen’

SeLest, skärgård, hetta och minnen

lördag, 10 juli, 2010

Det kostar på också, att bo på ett berg. Särskilt när temperaturen drar sig uppåt 30 grader och trappan ligger i sol och jag redan trampat uppåt från stan. Jojo, jag vet, jag är ingen rutinerad Masthuggsbo ännu. Bra konditionsträning är det i alla fall och det är bra, det, när det tar emot att gå på Friskis i sommarn. Jag kastade mig in i duschen nu när jag kom hem, underbart, men kort, för när jag precis efteråt gjorde ansträngningen att slå ett nummer på telefonen och prata lite med våra Fårö-värdar, så var det lika svettigt igen. Att tänka är svettigt.

Ska det bli en sommar i stil med 2003? Europa har det ännu hetare. Det är tufft för många. Inte alla har en dusch att kliva in i eller svala rum att andas i. Vi lever i en ny tid, vi har påverkat den, vi kommer inte undan. Vi måste ta hand om det nu och jag tror att vi vill om vi får syn på möjligheterna, hittar lusten, ser alla fördelar, allt gott ett varsammare förhållningssätt till Jorden skulle föra med sig. Liv i samklang istället för i kamp.

Satt på ett annat berg igår i den ljumma kvällen, ute på Donsö. Så göteborgare jag är har jag aldrig varit där förut… Skämdes nästan när jag satt på båten och tittade ut över grå kobbar och milt glittrande hav, tänk att ha allt detta så nära, hela vackra (bilfria)  skärgården, och så inte vara där mer! Det kostar inget heller, man har ju månadskort, bara att hoppa på vilken båt som helst.

Men det var inte bara naturens skönhet jag beundrade den här fredagen, det var ju musik också – SeLest spelade på Isbolaget. Smygrelease för deras skiva Kapellgatan 12. En underbar konsert medan solen sjönk i nordväst, en mix mellan ”kammarmusik och pop” som Sebastian Ring, klaviaturspelaren, uttryckte det. Fyra fantastiska stråkmusiker, plus bas, trummor och gitarr, och en gästande flygelhornist. Och så är det ju Simon Ljungman som skrivit och arrangerat och som frontar. Det måste bli bra. Det var bra. 6 september har de sin riktiga release på Pustervik, några dagar senare far de till Södra Teatern i Stockholm. Gå dit. Kolla in deras hemsida http://selest.se/wp/

Skärgård, sommar och SeLest. Inte dumt. Dessutom har det börjat porla i minnets källa, efter lite mailväxling med gammal vän. Märkligt hur mycket som kommer när en lucka slås upp. Vackra minnen. Viktiga.

Nya cirklar

torsdag, 31 december, 2009

Inatt kliver vi över gränsen till 2010-talet. Så har vi bestämt att det är, att vi byter år den 1 januari, och att vi räknar från ett år 0 för ett par tusen år sen. Fiktivt alltihop, förstås, jorden snurrar på i universum, den bryr sig inte om vårt räknande, den tar en cirkel till kring solen och tänker antagligen hålla på så under eoner av tid framöver. Och just nu är det just vi som får följa med på resan. Det är stort.
Jag knäppte på tv:n sent igår kväll, efter en middag med allra första pojkvännen – så roligt att ses igen! Snart 40 år sen vi åkte Amazon, käkade korv på Franks i Mölndal, låg i hans pojkrums smala säng och lyssnade på Ten Years After och Paul McCartney och John Mayall, bråkade och skrattade, gudsigförbarme så många år som gått! I’m going home finns på Spotify och Smile Away finns på Ram, så vi återupplivade minnen och hjältar, det var härligt.
Ja, och sen satte jag alltså på tv:n och kom rätt in i Rock ‘n roll Hall of Fame från Madison Square Garden. Crosby, Stills & Nash med gästerna Bonnie Raitt och James Taylor inledde. Ojojoj. Sen rullade den ene hjälten efter den andra fram, många gubbar var det (tyvärr väldigt få damer, vilket ju varit signifikant för den branschen – change is coming, I hope). Hjältar från ännu längre tillbaks än mina och Stefans minnen – Mick J, Simon & Garfunkel, som sjunger lika vackert än. Grånade, åldrade, men ännu fulla av musik och av kärleken till den.
Det är en ynnest att ha fått vara med på den resan, från 60-talet och framåt, det är verkligen en ynnest att ha fått vara här samtidigt som all den här musiken tog form tillsammans med nya sätt att se på tillvaron, nya möjligheter att leva sitt liv.

Och nu vi på väg in i ännu en cirkel. Vilken musik ska ljuda då? Kommer vi att kunna få till ett harmoniskt ackord, som ger skogarna ro, som ger haven en chans att återhämta sig, som får oss att växa och våra hjärtan att öppna sig mot varann och mot livet här? Som ger hopp om en god fortsättning? Tro?
Det ska bli en kall natt. Klä dig varmt. Jag önskar dig ett gott slut på 00-talet, vi ses 2010!