Här kommer ett citat från forskaren Jörgen Larssons blogg, som är väl värd att följa. Han har just varit i EU-parlamentet och föreläst om vad arbetstidsförkortning kan innebära och skriver såhär, http://jorgenlarsson.nu/2010/09/lilla-jag-i-eu-parlamentet-arbetstidsforkortning-som-klimatpolitik/
”Extremt kortfattat innebär våra resultat att en arbetstidsförkortning på 1 procent medför en minskad miljöbelastning med drygt 0,8 procent. Vi har också gjort ett scenario för år 2040 där vi antar att halva produktivitetsökningen fram till dess skulle användas till arbetstidsförkortning och den andra halvan till privat konsumtionsökning (de senaste 30 åren har nästan hela produktivitetsökningen använts till ökad konsumtion). Då skulle vi 2040 ha en arbetsvecka på 30 timmar och konsumtionen skulle ha ökat med 45 % (jämfört med 78 % om vi bibehåller 40-timmarsveckan). Scenariot med 30-timmarsvecka innebär att energianvändningen ”bara” ökar med 12 % jämfört med 30 % om vi behåller 40-timmarsveckan. En lägre energianvändning gör att det blir lättare att uppnå klimatmålen. Vill du läsa vårt arbetspapper så finns det här Would shorter work hours reduce greenhouse gas emissions 100326 och min presentation finns här: Jörgen Larsson Work hours as climate policyn.”
Låter inte det vettigt? Med en arbetslöshet på över 8 procent i detta land, med de som är i arbete knäande under tidsbrist och utmattningsdepressioner, så är det ju märkvärdigt att ekvationen arbetsbrist resp stressjukdomar=dela på jobben aldrig kan tyckas gå ihop för de styrande. Det verkar till och med tabu att ta upp det nuförtiden. Bara små alliansfria partier tycks våga.
Det finns en del utanför den bundna arbetstiden att ta hand om. Oss själva, våra kroppar och själar, barn och barnbarn, kanske. Att utveckla det kreativa i oss. Sätta händerna i jorden, få vår omgivning att blomma och bära frukt. Göra själv. Tillsammans med andra, som också har tid och kraft över.
Där försök har gjorts med 30-35 timmarsvecka har det varit till belåtenhet, mindre sjukskrivningar, högre livskvalitet. Nu visar Jörgen Larssons forskning att det skulle innebära mindre slitage på Jorden och hejdad klimatpåverkan. Varför betraktas ändå 40-timmarsveckan som helig, som en naturlag? Vad är det som är så hotfullt med kortare bunden arbetstid? Att vi får tid att fundera och vara aktiva och inte reduceras till konsumenter (because we’re worth it because we are so damn tired and fed up)?
Mitt liv är helt annorlunda nu när jag jobbar kortare tid. Jag lever veckan runt, det finns ingen strävan efter att veckorna (=LIVET) skall ta slut. Och ändå är jag grymt priviligierad med ett roligt och givande jobb. Måhända blir pensionen lägre. Men å andra sidan har jag lärt mig att leva billigare, så jag är förberedd för ett liv på mindre fot. För naturens och klimatets skull behöver vi göra det, dessutom. Kan inte se annat än att ekvationen går ihop.
Igår visades HOME på Draken här i Göteborg, filmen baserad på de bilder som Yann Arthus-Bertrand har producerat, Jorden sedd från ovan. Den var så vacker. Så vacker som vårt hem i universum är, som livets mirakel är, som träden, som det vatten är som strömmar i mina ådror och i dina och i Nilen och i kalla älvar i norr, som regnar över staden, som är bundet i isbergen, samma vatten. Samma varelse är vi i grunden, vi som får finnas här. Om vi kunde ta in det, djupast in i hjärtat. Då.