Klassiska repliken från Lundell att ett inställt gig också är ett gig kan möjligen stämma, eftersom det ändå pågår i mitt huvud. Grämelsen är stor. Första gången i hela livet jag ställt in, skulle klivit på bussen till Öckerö lite senare idag och spelat på biblioteket där. Och så blev jag golvad av ett virus av den ettrigaste sorten – skrällhosta, frossa, feber, kraxröst. Nu är det fullt bränn på snuvan också. Och då går det ju helt enkelt inte.
Det har hänt förut att jag fightats med förkylningar som varit på gång, verkligen slagits, och vunnit, så att giget gått att genomföra. Sen har det brakat loss. När jag spelade med i en Fame-show (jajamensan!) på 80-talet var jag så hes tredje kvällen vi skulle köra att jag inte visste om det skulle komma nån sång när jag öppnade munnen. Jag mimade när vi var tre som körade, för att spara rösten, men sen hade jag ett solonummer – a capella – och då var det bara att blunda och hoppas. Och det funkade.
Men nu gick det inte. Förlåt, Öckerö. Jag kommer tillbaks i höst!