Om havet stiger skrev jag först, men det var ju fel. Det stiger. Även om FN:s klimatpanels trovärdighet nu, inte utan en viss mysande glädje från en del håll, undergrävs så kvarstår ju i stort sett alla faror de varnat för, inklusive att Himalayas glaciärer minskar (om än inte kommer att vara borta inom överskådlig tid). Isarna tunnas ut. Blågröna smältvattenfloder underminerar Grönlands glaciärer. Rinner ut i havet. Som stiger. Havet värms dessutom och utvidgas därmed. Stiger. Det kan varken klimatskeptikerna eller de likgiltiga ändra på.
Det kommer att påverka oss alla i sinom tid. Många av oss bor vid världens kuster och floder. Ibland vid lågland. Holland får det tufft. New York, London. New Orleans, de vet redan. För att inte tala om Bangladesh. Och Vellinge kommun.
Vellinge kommun ligger lågt på många sätt. Uppdrag Granskning hade denna frihetens kommun på agendan igår kväll. Denna lyckliga kommun med 30 000 välbärgade invånare som nu säger sig ha möjlighet att ta emot såpass många som fem till åtta(5-8) av världens utsatta barn. Om de hittar familjehem till dem. Vilket är svårt. Hittills har ingen släppts in dit där friheten är som störst. Nu har de gett efter för partikamraternas påtryckningar, åtminstone skenbart.
Om, nej, jag menar när havet stiger, hur gör de då? När det kanske inte funkar längre att bo där vid de vidsträckta stränderna i Skanör och Falsterbo? När de tvingas iväg? Ja, de lär väl reda sig nya ställen att bo på längre inåt landet. Klimatflykten kan ju vara värre. Men tanken kanske är värd att dröja vid, för de som styr därnere, och de som röstar fram dem – landets räddaste medborgare. Om alla vänder varandra ryggen, stänger gränser och dörrar, vart går vi då när VI behöver hjälpen?
För bara hundra år sedan flyttade över en miljon svenskar till USA. En fjärdedel av Sveriges befolkning packade och drog. De lämnade fattigdom och armod och religiös trångsynthet och för magra tegar för att söka lyckan därborta. De for för att bygga sig en framtid. Somliga dog på vägen över, precis som båtflyktingarna idag. Nä, där fanns inga försörjningsstöd i Amerikat, men där fanns mark till reapris från staten.
Ingen vet ”när de första skola bli de sista och de sista bli de första” eller hur det nu står i Bibeln. Ingen vet riktigt vad vi står inför. Hur kan det vara så svårt att förstå?
Och havet, det stiger.