Gott nytt år! Så löd en av hälsningarna igår, från den gode Torbjörn A i Vadstena. Man tackar. Och hoppas på det. Nu har jag i alla fall klarat av år 53, det är lite känsligt, det året. Många har bitit i gräset vid den åldern, Roger och jag konstaterade det flera gånger minns jag. Särskilt de som levt lite hårt, musiker on the road och sådana. Jag har ju haft det lugnare, så jag tog mig förbi. Roger hann inte ens dit.
Vi tittade på diabilder igår efter födelsedagsmiddan, dottern och jag, från tider som varit, från resor och trädgård och utflykter och det var underbart och det var mycket sorgligt. Fan också, sa vi och visste vad vi menade.
Men annars var dagen inte alls sorglig utan full av glada hälsningar, inte minst via den allvetande Facebook, där alla vänner och bekanta flashas när nån fyller år. Tack! Och ringde gjorde det, glada röster i telefon, pratandes och sjungandes. Och glass bjöd Lotta på, på jobbet och kort fick jag. Och en stavmixer och en bok med brödrecept, nu skall det bli soppor och smaskiga mackor!
Överväldigad står jag redo att ta mig an ett nytt år. Det går ju, allt går with a little help from my friends.