”Säg nåt roooligt!” tjatade jag mest varje kväll när mamma kikade in i mitt rum och sa godnatt. Jag var i tioårsåldern och det jag ville var att hon äntligen skulle säga att jag skulle få en häst. Fast jag förstås var 110-procentigt övertygad om att det aldrig skulle ske. Hon kunde ju i alla fall säga att jag skulle få en saltsten, tyckte jag (önskade mig det i julklapp, av nån anledning, kanske som en start på hästägarlivet – jag fick ett syskrin..). Eller nåt om ridläger eller att nånting spännande var på gång.
Stackars Sonia. Hon suckade och fräste ibland att hon minsann inte kunde hitta på roliga saker varenda kväll, det fick jag förstå. Jo, jag förstår. Nu.
Men jag känner i dessa novembergrå tider att jag vill hojta ut i universum – säg nåt roooligt!
Hör just Lars G Josefsson på radio, intervjuad av den suveräna Camilla Qvartoft. Han kanske önskar samma sak, det lär bara vara timmar kvar tills hans goa pensionsavtal träder i kraft. Kanske är roooligt, när han väl fått kommit i lä från snålblåsten.
Vattenfall, svenska folkets bolag, är det han styr, Lars G. Jag skäms för att vara delägare. Ett bolag som säger sig vara klimat- och miljöengagerat men mest ägnar sig åt att köpa och driva kolkraftverk och kärnkraftverk, det vill inte jag vara med i. Som maktfullkomligt drar upp planer, enligt hyfsat trovärdiga uppgifter, att sälja ut nätet för att få stålars till brittisk kärnkraft. Nej tack.
Anställda på Westinghouse har visst förhöjda strålningsvärden från uranhanteringen där, säger man också på nyheterna, förresten. Men ingen fara, säger VD:n.
Kärnkraft är inte ren och säker, tryggt inkapslad i vita byggnader vid havet. Kärnkraft bygger på permanent skövling av marker och på kontaminerat grundvatten runt om i världen, för att få fram uran. Och pass på, det kan börja brytas här i Sverige också, vad sägs om en urangruva här i Västergötland? Eller i Skåne, kanske?
Under drift finns alltid risken för olyckor och attentat, och de olyckorna.. de kan bli som Tjernobyl. Och värre. Att säkerhetssystemen inte är fullkomliga har ju visat sig. Det sitter människor bakom reglagen, dessutom, även här i trygg-Sverige.
Och sen då, avfallet? Inte löst. Tonvis högaktivt och lågaktivt skrot ligger och väntar i livsfarliga lager. Mycket har vräkts ut i havet – jo, för man får vräka ut sån skit i havet från land! Inte från fartyg, men från land får man! Så upparbetningsanläggningarna i Sellafield i England och La Hague i Frankrike, de har ett slags fiffiga pipelines ut i havet där radioaktivt avfall svischas ut. Jo, det är sant!
Forskarna träter om hur länge kopparkapslar håller och tidsrymderna de måste hålla är bortom allt vi nånsin behövt räkna ut. 100 000 år.
Kärnkraften är en fruktansvärt dyr återvändsgränd, som sätter alltför mycket på spel. Det finns enklare sätt att få fram el och om alla pengar som lagts på det här experimentet genom åren istället använts till förnybar el- och värmeproduktion så hade det hela varit löst, det är jag övertygad om.
Så där ja. Det var inte meningen att det skulle handla om det här. Men det är ju fredagen den 13e. Och det är inte alltid lätt att säga nåt rooligt.
