1 april, 2010
Hörde igår att Världsbanken just röstat igenom pengar till bygget av ett av världens största kolkraftverk i Sydafrika. Se där ja. Sverige stödjer förstås det hela. Enligt biståndsministern är kol den enda möjligheten för landet att höja sig ur fattigdom och energibrist, men hon poängterade att i paketet ingår också en skvätt förnybara projekt vilket skulle rättfärdiga det hela. Nej, hon uttryckte sig inte så, men av en totalsumma på 20 miljarder skall 2 gå till grönare alternativ, så mycket mer än en skvätt är det ju inte. Progressivt, verkligen. Men utan kol kommer kvinnorna att behöva fortsätta plocka pinnar, påstod Carlsson. Eriksson från MP höll inte riktigt med i gårdagens debatt, han menade att småskaliga satsningar på sol- och vindkraft skulle innebära betydligt större möjligheter för landets kvinnor.
Småskaliga satsningar. De orden får potentaterna att rysa av vämjelse. De går liksom inte att kontrollera och vrida stålars ur på samma sätt som gigantiska kolkraftverk och kärnkraftverk. Så därför beviljade Världsbankens mäktiga herrar lånet till Sydafrika. Givetvis.
Att mr Obama nu deklarerat att han godkänt provborrningar efter olja längs USAs östkust och norröver i Alaskas vatten har antagligen samma orsaker. Troligen är det inget aprilskämt. Nu skall republikanerna och oljeindustrin klappas medhårs, annars går det åt skogen i kongressvalet i höst. När nu sjukvårdsreformen är i hamn, så anser han sig behöva en charmoffensiv åt det hållet. Det är ett kryssande på hav fullt av grynnor att leda det landet, förstår man. Synd att det klimatet och vår gemensamma framtid som får betala. Han har ju redan tidigare förordat en satsning på kärnkraft. Vart tog The Change vägen, hur ser hoppet och drömmarna ut – egentligen?
Etiketter: fossila bränslen
Postat i Okategoriserade | 1 kommentar »
31 mars, 2010
Jag har alltid tyckt mycket om påsken. Det är vår, ljuset är tillbaka, det blommar gult på torgen, vintergäcken sticker upp under syrenbuskarna vid Kungsparken och det är liksom ingen big deal, påsken får bli det den blir. Inte så mycket orubbliga traditioner och stressade förväntningar som på jul.
I år har jag bara en lunch på Annandagen bestämd, annars ska jag cirkulera lite, tänkte jag. Har för en gångs skull tillgång till bil, lånar syrrans snåldiesel, så nu skall jag passa på att göra utflykter. Packa ryggan och gå runt Gerdsken i Alingsås. Packa en ny rygga och vandra mina ungdomsstigar i Djupadala, höra ån brusa under den lilla bron och minnas våra galenskaper därute. Hur jag sprang och sprang på grusvägen, från stallet och hem. Och tillbaks. Jag sprang ofta…Hur jag slängde mig av moppen när Håkan inte stannade innan vi kom fram till vår stuga – jag fick inte åka med på moped, då var det bäst att hoppa innan mamma fick syn på mig. Jag skall ta mig bort till Nappesten också, titta ut över Gravsjön och minnas alla våra dyk, Bertils myrkrig, hur min batteridrivna plastgrammofon lät Fleetwood Mac’s Albatross ljuda ut i sommarkvällen. En gång. För längesen.
Nåt sånt skall det bli. Kanske en tur för att hälsa på min älskade ex-häst (eller häst är hon ju ännu men inte min utan Maries) Móra också.
Och så blir det väl ett eller annat ägg. Glad påsk på er!
Etiketter: minnen, påsk
Postat i Okategoriserade | Inga kommentarer »
20 mars, 2010
Har repat mig såpass att jag förbarmat mig över de vintergeggiga fönstren. Nu har vårsolen en chans att ta sig in och jag ser min kompis lönnen på andra sidan Engelbrektsgatan alldeles klart. Den står där och laddar, knopparna bara väntar på lite mer ljus, lite fler nätter utan frost. Sedan sker undret igen.
Vårdagjämning idag, detta vidunderliga ord. Det är nästan i klass med såna som smultron och sommarlov och bitterljuv och vemod. Nu vinner det igen, ljuset. Och mellan husen här i Vasastan hördes igår kväll den vackraste sången; koltrastens! Så jublande klar, han är redo och han berättar det, sången bär genom spårvagnsskrammel och trafikbrus, kolis vet var han skall placera sig för att nå fram. Och jag tvärbromsar mitt i steget och bara andas in hans toner, det är så hjärtskärande vackert.
I Slottskogen hörde jag bofinken också för ett par timmar sen, så nu är det verkligen sant. Vår. Det är vår igen.
Etiketter: fåglar
Postat i staden, vår | Inga kommentarer »
18 mars, 2010
Om havet stiger skrev jag först, men det var ju fel. Det stiger. Även om FN:s klimatpanels trovärdighet nu, inte utan en viss mysande glädje från en del håll, undergrävs så kvarstår ju i stort sett alla faror de varnat för, inklusive att Himalayas glaciärer minskar (om än inte kommer att vara borta inom överskådlig tid). Isarna tunnas ut. Blågröna smältvattenfloder underminerar Grönlands glaciärer. Rinner ut i havet. Som stiger. Havet värms dessutom och utvidgas därmed. Stiger. Det kan varken klimatskeptikerna eller de likgiltiga ändra på.
Det kommer att påverka oss alla i sinom tid. Många av oss bor vid världens kuster och floder. Ibland vid lågland. Holland får det tufft. New York, London. New Orleans, de vet redan. För att inte tala om Bangladesh. Och Vellinge kommun.
Vellinge kommun ligger lågt på många sätt. Uppdrag Granskning hade denna frihetens kommun på agendan igår kväll. Denna lyckliga kommun med 30 000 välbärgade invånare som nu säger sig ha möjlighet att ta emot såpass många som fem till åtta(5-8) av världens utsatta barn. Om de hittar familjehem till dem. Vilket är svårt. Hittills har ingen släppts in dit där friheten är som störst. Nu har de gett efter för partikamraternas påtryckningar, åtminstone skenbart.
Om, nej, jag menar när havet stiger, hur gör de då? När det kanske inte funkar längre att bo där vid de vidsträckta stränderna i Skanör och Falsterbo? När de tvingas iväg? Ja, de lär väl reda sig nya ställen att bo på längre inåt landet. Klimatflykten kan ju vara värre. Men tanken kanske är värd att dröja vid, för de som styr därnere, och de som röstar fram dem – landets räddaste medborgare. Om alla vänder varandra ryggen, stänger gränser och dörrar, vart går vi då när VI behöver hjälpen?
För bara hundra år sedan flyttade över en miljon svenskar till USA. En fjärdedel av Sveriges befolkning packade och drog. De lämnade fattigdom och armod och religiös trångsynthet och för magra tegar för att söka lyckan därborta. De for för att bygga sig en framtid. Somliga dog på vägen över, precis som båtflyktingarna idag. Nä, där fanns inga försörjningsstöd i Amerikat, men där fanns mark till reapris från staten.
Ingen vet ”när de första skola bli de sista och de sista bli de första” eller hur det nu står i Bibeln. Ingen vet riktigt vad vi står inför. Hur kan det vara så svårt att förstå?
Och havet, det stiger.
Postat i flyktingar, havet | 1 kommentar »
17 mars, 2010
Nu så. Lite nytt kan väl sitta fint såhär på vårkanten? Oscar H har fixat, som vanligt. Skall visst vara användarvänligt också, jag slipper hålla på med html-koder när jag uppdaterar, säger han, och det är ju bra.
Serverar en bild, som synes från en annan dataguru, nämligen min käre son, som är konstnär med Photoshop som verktyg. Han har inspirerats av en film, här är länken till den: http://www.youtube.com/watch?v=jqxENMKaeCU
Underbart vacker och klok och sevärd.
Jag börjar återvända till livet, kommer att kunna masa mig ner till butiken idag, tror jag och köpa några eko-äpplen. I sitt tråg. När, säger när, är det de ekologiska äpplena som ligger i vackra pyramider i lösvikt på Hemköp och ICA och Konsum och de konstgödda och besprutade i plastklädda askar? I den mån de överhuvudtaget finns. Ser fram emot den dagen. 
Postat i Okategoriserade | 1 kommentar »
16 mars, 2010
Klassiska repliken från Lundell att ett inställt gig också är ett gig kan möjligen stämma, eftersom det ändå pågår i mitt huvud. Grämelsen är stor. Första gången i hela livet jag ställt in, skulle klivit på bussen till Öckerö lite senare idag och spelat på biblioteket där. Och så blev jag golvad av ett virus av den ettrigaste sorten – skrällhosta, frossa, feber, kraxröst. Nu är det fullt bränn på snuvan också. Och då går det ju helt enkelt inte.
Det har hänt förut att jag fightats med förkylningar som varit på gång, verkligen slagits, och vunnit, så att giget gått att genomföra. Sen har det brakat loss. När jag spelade med i en Fame-show (jajamensan!) på 80-talet var jag så hes tredje kvällen vi skulle köra att jag inte visste om det skulle komma nån sång när jag öppnade munnen. Jag mimade när vi var tre som körade, för att spara rösten, men sen hade jag ett solonummer – a capella – och då var det bara att blunda och hoppas. Och det funkade.
Men nu gick det inte. Förlåt, Öckerö. Jag kommer tillbaks i höst!
Postat i förkylning, gig | 1 kommentar »
14 mars, 2010
Radio igen – hörde just journalisten Peter Löfgren efterlysa en smula perspektiv i Gomorron världen. Inte ett ord på svenska löpsedlar om alla de som varje dag slåss för yttrandefrihet i Mellanöstern, som fängslas och torteras, medan komplotten mot Vilks uppfattas som en världsnyhet. Här. Så är det ju. Även om vi tror att vi har utblick och koll, så rör vi oss i vår egen damm. Normen är oss given. På alla nivåer.
Det har varit en intressant vecka. Jag deltog i en workshop kring just normer, i tisdags. Pling. Aha-upplevelse. Övningarna och diskussionerna visade hur djupt rotade våra förutfattade meningar sitter. Bilder kom upp, med automatik, av bara några beskrivande ord på en papperslapp. Och vi är ofta så fullkomligt omedvetna om att vi funkar så.
Ordet utanförskap har ju släpats runt av alla möjliga under de senaste åren, så att det nästan tappat formen – substansen är kanske en annan än den vi matats med. Det är lätt att kliva ut i det landet, om något blurrar bilden. Om man väljer en lite annan modell liv än den som gäller just där och då. Om man avviker en smula. Har för mig att jag i en gammal låt skrev nåt i stil med: ”ramarna är så trånga att de rispar min hud”. Är ramen för liten ser man inte hela bilden. Vi visar oss inte i helfigur, stolta, och som dem vi är.
Alex och Joel som ledde workshopen i Uddevalla ville få oss medvetna om att det går att göra friare val, om medvetenhet finns om normerna. Bra. Bra att de är ute i skolor och pratar om det här.
Jorå. Och så var jag i Alingsås i torsdags och spelade på biblioteket, där jag ju hängt så mycket. En fin stund. Kul att få hänga backstage på bibblorna också! På tisdag bär det av till Öckerö. Jag försöker hålla hostan stången fram tills dess. Kanjang och apelsiner och te. Hoppas det fungerar. Host host.
Postat i bibliotek, normer | Inga kommentarer »
7 mars, 2010
Min mamma Sonia var en flitig P1-lyssnare, hon kallade den för sitt universitet. Själv är jag likadan. Tycker det är fantastiskt att en sådan kanal får finnas i dessa flimrande tider med sina snabba bilder. I och för sig kan en del intervjuer bli lätt andfådda, men mycket är verkligen mycket bra.
Som Klotet t ex. Och Kropp och själ. Spanarna. Och det nya programmet Matens pris. Söndagar kl 13 sänds det, eller närsomhelst på nätet, förstås. Här är en länk http://www.sr.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3737&grupp=10544
Postat i Matens pris, radio | Inga kommentarer »
6 mars, 2010
Så fort Maria B och jag träffas så börjar det spraka av idéer och planer. Hon har den inverkan på mig, denna kreativa och Hinder?Vardå?Seringa!-kvinna. I juni drar vi. Till Colorado och Minnesota. Samvetet gnager eftersom det handlar om flyg, det går inte att ta sig dit annars, men eftersom jag käkar bara grönsaker och ekologiska såna, och årstidsbra, inte har bil, köper nästan bara secondhand, ska byta till mindre lägenhet, sorterar och sorterar etc etc så kanske det kan rymmas en tur vartannat-vart tredje år eller så i mitt footprint. Vi bokade häromkvällen och nu sprudlar vi av förväntan i telefonerna. Först Telluride-festivalen, som tydligen är en upplevelse, säger hon, sen till våra vänner i Taylors Falls med omnejd. Huset på bilden är Romaynes bar, där det blev allsång på ”Den här längtan”…(Yes, we are coming back to you all, Tommy D and Ron and Valorie and the nice lady in the bead shop and Coffee Talk and the wonderful café in St Croix Falls. Be prepared!)
Känns fantastiskt roligt. Sänder mitt tack för detta, för att lördagsmorgonen är solig och vacker, för att vänner finns, och musik och pennor och böcker och kärlek, för att koltrasten sjöng igen igår kväll, för att jag har börjat träna, för att Masthuggslägenheten kan bli verklighet, och för att våren kan bli det – ett tack rätt ut i universum.
Postat i kreativitet, resa, tacksamhet | Inga kommentarer »
27 februari, 2010
Fin kväll i L8s Schyssta Ekocafé och butik igår! Jag spelade och läste och berättade, med utgångspunkt från vår vandring och våra irrfärder på den här magiska planeten, för en liten och intensivt lyssnande samling kring borden. Underbart. Kände att Lotta, som startat caféet efter en lång sjukdomsperiod och jag möttes. Vi har båda förverkligat visioner. Jag har drömt om att åka runt med gitarren själv och sjunga och dela med mig av det jag tror på, Lotta ville jobba med rättvisa produkter, med bra ekologisk mat och med kvällar av poesi och musik. Och det gör hon. Besök hennes mysiga fik i Kungälv om du har vägarna förbi! Hennes hemsidesadress ligger under Länkar.
Vaknade av ett välbekant, men ändå ovant ljud igår natt – regn mot fönstret. Dessutom brak från snö och is som kanade av taken och föll ner. Skall våren komma nu? Snälla, snälla, snälla…
Postat i drömmar, rättvisemärkt, vår | Inga kommentarer »
