Hörde igår att Världsbanken just röstat igenom pengar till bygget av ett av världens största kolkraftverk i Sydafrika. Se där ja. Sverige stödjer förstås det hela. Enligt biståndsministern är kol den enda möjligheten för landet att höja sig ur fattigdom och energibrist, men hon poängterade att i paketet ingår också en skvätt förnybara projekt vilket skulle rättfärdiga det hela. Nej, hon uttryckte sig inte så, men av en totalsumma på 20 miljarder skall 2 gå till grönare alternativ, så mycket mer än en skvätt är det ju inte. Progressivt, verkligen. Men utan kol kommer kvinnorna att behöva fortsätta plocka pinnar, påstod Carlsson. Eriksson från MP höll inte riktigt med i gårdagens debatt, han menade att småskaliga satsningar på sol- och vindkraft skulle innebära betydligt större möjligheter för landets kvinnor.
Småskaliga satsningar. De orden får potentaterna att rysa av vämjelse. De går liksom inte att kontrollera och vrida stålars ur på samma sätt som gigantiska kolkraftverk och kärnkraftverk. Så därför beviljade Världsbankens mäktiga herrar lånet till Sydafrika. Givetvis.
Att mr Obama nu deklarerat att han godkänt provborrningar efter olja längs USAs östkust och norröver i Alaskas vatten har antagligen samma orsaker. Troligen är det inget aprilskämt. Nu skall republikanerna och oljeindustrin klappas medhårs, annars går det åt skogen i kongressvalet i höst. När nu sjukvårdsreformen är i hamn, så anser han sig behöva en charmoffensiv åt det hållet. Det är ett kryssande på hav fullt av grynnor att leda det landet, förstår man. Synd att det klimatet och vår gemensamma framtid som får betala. Han har ju redan tidigare förordat en satsning på kärnkraft. Vart tog The Change vägen, hur ser hoppet och drömmarna ut – egentligen?