Det står klart nu. Är påmind. Jag har ju inte jobbat heltid på nåt år, men den här våren har jag gjort det – med råge – och nu minns hela kroppen vad det innebär. Kompberget växer. Huvudet surrar och drömmarna invaderas av att göra-listor och sådant jag borde gjort. Vaknar vid fyra-femtiden och har svårt att somna om. Ni vet säkert. Tyvärr vet många precis hur det är.
Ändå är det roliga saker på gång – Riksfestivalen i Musik Direkt nästa helg! Svinball! Det är inte precis att stressa ihjäl sig i vården eller att kliva ner i gruvan. Och det är bara en puckel för mig, en tillfällig arbetstopp. Förr var det såhär mest hela tiden och till slut tappade jag perspektivet och trodde att livet måste vara så. Att jaga runt som en förgiftad råtta, ramla hem efter jobbet, bara orka hänga i soffan, knappt palla att laga mat.
Det läget är det nu. Att ta sig upp för backen till Friskis blir oöverstigligt, fast jag vet att det är just nu det behövs som bäst. Intressant, alltihop. Jag käkar plötsligt utelunch varenda dag, eftersom jag inte orkar/hinner fixa mat att ta med. Jag hittar anledningar att trösta mig med godis. Botar huvudvärken med piller. Hade jag varit inne i konsumtionssvängen, som förr, hade jag absolut dragit runt i klädaffärerna och unnat mig.
Är det detta vi vill ha? Att prata kortare arbetstid är ju nästan tabu numera – alla skall jobba heltid, eller mer. Samtidigt som över 400 000 är arbetslösa. Den ekvationen är märklig, vore det inte förnuftigare att dela lite? Det är en av aspekterna. Men också – vem vinner på att ha en befolkning som kör slut på sig så att det enda man pallar är att konsumera? Suga i sig vad det nu kan vara – snabbmat, 17 kilo godis per år, tv, kläder, prylar… Och när man nu jobbar så mycket skall man i alla fall bo bra – vi tjackar hus och dyra bostadsrätter och är därmed prisgivna åt att fortsätta jobba järnet.
Allt hänger ihop. Även om hjärnan är överansträngd så ser jag det. Och jag ser fram emot att få gå tillbaka till mina 70 procent. Då orkar jag så mycket annat. Då skall jag baka bröd igen, planera skrivarcirklar, skriva låtar, engagera mig i det viktiga, vandra, blogga mer.
Men hjärtligt välkomna till Uddevalla under Kristi Himmelsfärdshelgen – det blir alldeles strålande musik dagar och kvällar med en del av det här landets mest spännande unga musiker! Om ni ser nån tant som far runt i gympadojor och försöker vara på alla ställen samtidigt så är det jag!